Var är u-21 stjärnorna nu?

Ett och ett halvt år har passerat sedan Sverige eller åtminstone media förälskade sig i det svenska u-21 landslaget. Turneringen på västkusten var en succé och u-21 landslagen fick mer uppmärksamhet än vad de brukar få under u-21 turneringar. Men hur bra var egentligen spelet, hur har det gått för profilerna från turneringen? Det skall utredas.

Robert Aquafrescha
Efter att ha gjort 25 mål på 68 matcher i Calgiari var Aquafresca het. Efter att ha varit inblandad i ett par röriga lån- och halvägarskapshistorier som Italien älskar så var han delbetalning när Inter köpte Diego Milito och Thiago Motta. Han var då värderad till 16m€. I Genoa blev det dock ingen större succé och efter en sejour i Atalanta så är han tillbaka i Calgiari där han hoppas hitta tillbaka till den gamla formen.


Marco Motta
Tillsammans med Paolo de Ceglie så gjorde den italienske högerbacken succé i backlinjen. Motta hade precis etablerat sig i Romas backlinje och fick spela i Europa League-slutspelet. Men efter att ha åtnjutit förtroende från Romas dåvarande tränare Spalletti under en säsong så fick han det inte under Ranieri. Tillbaka på bänken så var även han inblandad i en rörig delägarskapshistoria som slutade med att han köptes av Udinese för 1.5m€. Utlånad till Juventus under nuvarande säsong där han hittills stått för många misstag och utsetts av den halvt oseriösa sidan goal.com till Flop of the Match två gånger.



Luca Cigarini
Efter att ha kallats för den nya Pirlo så har Cigarini haft en del press att uppnå sin potential. Efter att ha kommit fram genom Parmas utmärkta ungdomsled åkte klubben ner i Serie B. Cigarini blev då såld till Atalanta som bara fick behålla registan under en säsong innan Napoli köpte honom. Gick under sommaren till Sevilla där han börjat hyfsat. Fått spela i landslaget efter att Claudio Marchisio skadat sig, som även han spelade i Sverige.


Frazier Campbell
Efter att ha gjort mål mot Spanien och fått rött kort mot Sverige så kom vardagen tillbaka för Campbell under vilken han spelar i Sunderland. Har prisats för sin snabbhet och teknik och klarar att spela både som ytter och anfallare. Den nuvarande säsongen var antagligen då den Campbell skulle blomma ut men bröt olyckligtvis benet under försäsongen.


Adam Johnson
Adam Johnson utmärkte sig kanske inte särskilt under turneringen i Sverige men gjorde det definitivt under följande höstsäsong. Han fick en del utmärkelser och med dem följde transferryktena. Efter att ha valt att inte förlänga sitt kontrakt med Middlesbrough så köpte Manchester City honom trots att han kunde gått gratis ett halvår senare. Detta lär knappast vara något som City ångrat då han både gjort succé i klubblaget och börjat näta för landslaget.



Andreas Beck
Bundesligas yngsta lagkapten spelar som högerback i Hoffenheim och gjorde det även under turneringen i Sverige. Har spelat 27 u-21 matcher och har nu även fått chansen i landslaget. Beck sköt matchens enda mål i semifinalen mot Italien och såg till att hålla nollan i finalen mot England. Är en publikfavorit i klubblaget och ser ut att få en lysande karriär.


Mesut Özil
Här behövs det väl knappast skrivas något alls. Mesut Özil var Tysklands bästa spelare i Sverige och var antagligen anledningen till att Werder Bremen utan problem sålde Diego till Juventus förra sommaren. Någon lucka lät inte Özil Diego lämna efter sig utan han täppte till den utan problem. Hyllats i oändlighet efter sitt spel i Sydafrika och köptes av Real Madrid. Säsongen börjat utmärkt för den turkättlade tysken.


Sergio Asenjo
Turneringens målvakt köptes av Athletico Madrid samma sommar. Det talades om att det var han som skulle bli Spaniens framtid i mål trots sin relativt korta höjd och breda kroppsform. Verkligheten ville annorlunda och Sergio Asenjo lyckades inte bli förstamålvakt i laget. Det behöver i sig inte vara någon extrem sågning då Madrid-klubben nu har David de Gea i mål som sägs ha ögonen på sig av självaste Sir Alex Ferguson.



Självklart finns det fler spelare som satte färg på turneringen, bland annat de svenska. Av resten som tagit några extra kliv finns ju den svenska anfallstrion Toivonen, Bajrami och Berg.

Andra namn som skall nämnas och hålla sett extra öga på finns bland annat Bojan (Barcelona), Khedira (Real Madrid), Gojko Kacar (Hamburger SV), Sulejmani (Ajax), Giovinco (Parma) och inte minst Ballotelli (City).

En lyckad turnering minst sagt med många profiler och vi får hoppas att Danmark kan bjuda Europa på något liknande nästa sommar även om föregående turnering lär ha varit något speciellt.

Manchester City och deras defensiva mittfältare

Ett tag under sommaren gick jag och funderade på hur Mancini skulle formera sin penningstinna fotbollstrupp. Trots överflödet av anfallare som hade köpts in under de föregående transferfönstrena med shejk Mansour som ägare visade speltruppen ett ovanligt överflöd av mittfältare.

Milner, Barry, Yaya Touré, Nigel de Jong och Vincent Kompany, mittfältare som alla till viss del liknar varandra och samtidigt förväntade sig en plats i startelvan. De skulle tillsammans kunna bilda världens minst genomträngliga mittfält men samtidigt skulle det inte hända alltför mycket framåt.

Jag trodde ett tag att Yaya Touré blivit värvad som mittback efter Lescotts bedrövliga fjolårssäsong. Skulle gärna sett de karismatiska bröderna som mittbackspar även om det inte var alltför realistiskt. Vincent Kompany visade sig vara spelaren som tog steget ner i banan och har skött sig på ett ypperligt sätt än så länge. Bara fyra mer eller mindre defensiva mittfältare kvar att hålla nöjda. Mancini löste problemet genom att spela samtliga i matchen mot Liverpool. Kanske var det den matchen som fick Mancini att tro på sin idé om att dessa fyra herrar klarade av att spela samtidigt.

Kreativiten saknades dock och Gareth Barry blev den första som fick kliva åt sidan. Kvar är dock fortfarande tre spelare som jag tycker är en för mycket. Spelet blir för stabbigt och om inte Tevez jobbat lika hårt som han alltid gör, trots bristande motivation, så hade läget kunnat se betydligt sämre ut än en fjärdeplats. Förstår dock att i en sådan extrem klubb som Manchester City är kan det nog vara en god idé att börja bakifrån. Men med de miljarder som spenderats på spelare borde man på hemmaplan åtminstone våga chansa med att spela med bara två av dessa spelare. Adam Johnson har verkligen visat en god form och borde inte behöva vara den som behöver flytta på sig när David Silva kan spela.

Det kan dock visa sig vara ett smart drag av Mancini om han inom rimlig tid balanserar laget lite mer offensivt för roligare spel än det som vi fått sett hittills har truppen definitivt i sig. Skulle gärna se denna formation:

Framtidens 10'r

FourFourTwo.com har i dagarna bett de flesta av sina skribenter att skriva om deras favorit 10:a genom historien. Långa målande artiklar om Cantona, Veron, Rui Costa och Riquelme. Skribenterna verkar ha en kärlek till just den positionen bakom anfallaren alternativt den offensivt lagda spelfördelaren. Finns det någon framtid för positionen?

Motiven bakom varför dessa artiklar skulle skrivas just nu vet jag inte däremot känner jag liksom dem en stark dragning till just denna position. Allt hade varit guld och gröna skogar om bara dessa spelare inte bara var legender utan även spelade men samtliga har gått i pension. Ett generationsskifte senare visar det sig att färre spelare av samma höga kaliber spelar på samma position som tidigare, FFT.com tror att det beror på att tempot gjort att de flesta istället blivit anfallare eller defensiva mittfältare. Att kombinera passningsskicklighet med hastighet är kanske svårare nu än då. Ett par stora spelare finns det fortfarande, Gerrard, Lampard, och Kaká men dessa namn bleknar i jämförelse med Zinedine Zidane, Eric Cantona och Roberto Baggio.

Jag hoppas att FIFA lärt sig av sina misstag och avbryter forskningen för att få fram världens snabbaste och mest okontrollerbara boll som den ökände jabulani är resultatet av. Förhoppningsvis kan då den mytomspunna positionen återfå sin rättmätiga plats på fotbollsplanen. Men frågan är då vilka som kommer att bli framtidens 10r? Med lite eftersökning så har jag hittat följande kandidaterer som kan vara värda att följa lite extra eftersom de kan bära en match på egna axlar.

Javier Pastore
Klicka på namnet för video
Efter en lyckad säsong i Huracan i argentinska högsta divisionen fick Europa upp ögonen för den drivande mittfältaren som kallas för Argentinas Kaká. En flytt till Palermo följde förra sommaren och tillsammans med Cavani och Miccoli såg han till att Palermo så när fick känna på Champions League spel. Med 34 spelade matcher så spelade han även till sig en plats i Argentinas VM-trupp i Sydafrika där han fick göra två korta inhopp. Framtiden ser ljus ut för den offensiva mittfältaren som älskar att tunnla motståndarna.


Jonjo Shelvey

Englands generaler Frank Lampard och Steven Gerrard börjar bli gamla. England är oroat. Bakom de två herrarna ser framtiden för tillfället ganska blek ut. James Milner kan visserligen spela på mitten med kämpaglöd men hans talang har ifrågasatts. Barry är för långsam och Carrick har stagnerat i utvecklingen. Lösningen kan komma att bli Jonjo Shelvey som dock blott är 18 år och oprövad. Att han har talang visade han tydligt i Charlton och hans driv att föra bollen och sen kunna leverera bra passningar har han redan visat. Som 18-åring har han dock några år kvar innan utblomning men förhoppningsvis kommer han utvecklas i Liverpool med Gerrard som förebild.


Douglas Costa

Brasilien vill inte va sämre och sedan några år tillbaka har man börjat höra talas om Douglas Costa. För två år sedan var han aktuell för Manchester United men hans dåvarande klubb Gremio satte en prislapp på runt 23m € som Glazers och SAF inte kände var särskilt realistisk. Intresserade var de dock för talangen som jämförts med Ronaldinho. Efter att de engelska klubbarna avsagt sitt intresse försvann Douglas Costa från rampljuset. Men han blev inte sämre för det, han gick för 8m € till Shakhtar Donetsk under januari fönstret i år och på bara tjugo matcher har han redan hittat nätet åtta gånger.


Yoann Gourcuff

Egentligen är Yoann Gourcuff för etablerad för att behöva en presentation men efter att fortfarande inte fått sitt erkännande som jag anser att han är värd. I senaste avsnittet av EuroTalk på Svenskafans så anser de att flytten till Lyon är för liten och att han kanske inte är så bra som hans rykte säger eftersom inte Arsene Wenger värvat honom till Arsenal. Att han tog en klubb som Bourdeaux till Champions League kvartsfinal verkar inte ha gjort för stora avtryck. En herre som trivs på det offensiva mittfältet och tar de intelligenta besluten före de spektakulära. Kommer bli en nyckelspelare för Frankrikes landslag om han lyckas sluta bli mobbad av lagkamraterna.


Sebastian Giovinco

Listan över talanger hade inte varit komplett utan Sebastian Giovinco. Italiens undanskymda supertalang som för tillfället är utlånad till Parma från Juventus. Han lär äntligen få sitt genombrott då han kommer få en fri roll precis bakom anfallarna som han så gärna vill ha. Trots sina 23 år räknas han fortfarande som talang eftersom han kommer från Italien och är därav med på listan. Söker ni någon anledning förutom Zlatan att titta på Serie A så följ Parma. Det kommer bli magiskt.