Klubbar i kris

Säsongerna har pågått i över en månad, på sina håll även i en och en halv. Det har blivit dags för det andra landslagsuppehållet vilket betyder träning och vila för de flesta fotbollsspelarna i Europa. De tidiga tendenserna har antingen infriats eller förändrats. Förvånansvärt många klubbar skulle nog gärna sett att tendenserna förändrats men verkligheten är en annan för klubbar som redan nu skaffat sig en rejäl uppförsbacke för att kunna nå sina mål.

Schalke 04
Trots att många lag valde att inte agera under sommarfönstret på grund av skralt ekonomiskt läge var Schalke en av klubbarna som spände sina muskler rejält. Förutom att de värvat in profilvärvningarna Raúl och Klas-Jan Huntelaar så bytte även laget ut hela sin backlinje. Vågat gjort av Felix Magath och kanske hade man behövt ett längre uppehåll för att spela ihop truppen. Problemet kvarstår dock och efter att Schalke tagit sin första vinst i ligan förra helgen och även knep tre poäng mot Benfica i Champions League så tappade man momentum igen borta mot Nürnberg.

Fyra poäng på sju matcher är förstås under all kritik men än så länge är säsongen inte körd tack vare att de andra CL aspiranterna i Tyskland även de tappat många poäng . En falsk trygghet kan dock infunnit sig hos de stora klubbarna som förväntar sig att med lätthet gå om Mainz för eller senare som dock spelat bländande fotboll och ligger 17 (!) poäng före Schalke 04.

Udinese
Ett av lagen med flera heta VM-spelare som Alexis Sanchez, Gökhan Inler och Kwadwo Asamoah har fått en mycket knackig start. Tillsammans med Antonio Di Natale och Christian Zapata är det få som förstår hur Udinese kan ligga längst ned i Serie A. Nu ligger man visserligen bara en poäng efter resten men då skall man veta att i senaste matchen mot Cesena så lyckades man få in sitt enda mål på övertid.

Särskilt som klubben är belägen i Italien finns det en överhängande risk att inte Udineses tränare inte får stanna över det internationella lovet. Självklart står och faller inte Udinese på CL-spel men att ha förnedrande fyra poäng på sex omgångar duger inte med det spelarmaterialet.

Liverpool
Antagligen krisklubbarnas krisklubb. Ett riktigt test av lojalitet befinner sig just nu Liverpools supportrar i. Detta lär de nog klara då de har några av de bästa supportrarna i Europa. Värre är det nog med spelarna. Innan säsongen var det ytterst osäkert om Fernando Torres ville stanna, Roy Hodgson kunde inte svara presskåren förrän han personligen övertalade Torres om att hans framtid låg hos Liverpool. I sin första intervju efter att säsongen inletts berättade Torres klychigt att det var hans kärlek till staden och supportrarna som fått honom att stanna på The Kop. Antagligen var det också med ett visst hopp om Champions League spel, då detta var säsongen då Liverpool återigen skulle åtminstone visa lite av den formen de hade när man kom på andra plats i ligan.

Verkligheten har velat annat för Liverpool. Efter ett olyckligt självmål i premiären mot Arsenal har det varit fritt fall. Trots att nytt hopp tänts inför varje omgång i ligan om att vändningen stod runt hörnet så har fallet fortsatt. Torres har halvhjärtat letat med lyckta efter sin fornstora form och jag liksom många trodde nog att han funnit den efter sitt vackra 1-0 mål mot West Bromwich. Framtiden såg då återigen ljus ut för man hade haft ett svårt spelschema och Joe Cole avstängd. Samma hopp tändes efter att Gerrard satt 2-2 mot United men även då kom mardrömmen ikapp. Berbatov satte 3-2 och fullbordade sitt hattrick. Ridå.

Att sedan åka ut mot Northampton i ligacupen och nu en förlust hemma mot Blackpool har nog fått många bägare att rinna över. Jovanovic ryktas redan vilja lämna klubben, Torres lär kunna välja sin lön själv i vinter hos City och Gerrard vill nog vinna något mer än 2005 års Champions League. Något han sorgligt nog inte lär göra i sin favorittröja.

Det sportsliga är en sak, skall vi även gå in på det ekonomiska så blir det bara ännu mörkare. Efter att de amerikanska ägarna Hicks och Gillett tagit varenda krona som klubbar varit värd är de nu redo att sälja. Men vem vill köpa? Vart står egentligen klubben? Utan den luckrativa CL platsen är det inte längre en säker investering att köpa klubben. Detta eftersom vinsterna redan tagits av de nuvarande ägarna. Hur attraktivt kan det vara att köpa en klubb där spelarna inte längre vill spela och som därtill spelar på en arena som verkligen inte håller för att vara en toppklubb i England. Det ser mörkt ut för Liverpool. Väldigt mörkt.

Everton
På andra sidan Merseyriver hade säkert Evertons supportrar hånat sina rivaler om det inte skulle visa sig att deras egen klubb även den startat ligan horribelt. Här råder dock inte samma domedagskänsla så något har ändå Evertons supportrar att glädja sig över. Dessutom är man ett lag som är vana vid att starta ligan trögt, om än inte lika trögt som man gjort i år. Man tog även en viktig seger i helgen borta mot hemmastarka Birmingham (sin första hemmaförlust på 18 matcher) och trenden är nog vänt. Spelet finns nämligen där med undantag för att man saknar en riktigt bra anfallare. Everton lär om några veckor kunna spela The Friendly Derby mot Liverpool med bra mycket mindre ångest än sina grannar. Sex poäng på sju matcher är dock fortfarande riktigt dåligt.

Lyon
Storligornas största favorit på förhand har floppat. Den trupp som redan höll hög europeisk klass och slog ut bland andra Real Madrid ur Champions League i fjol förfinades med ett inköp av Yoann Gourcuff. Ligan skulle enkelt springas hem och fokus skulle ligga på Champions League. Målen var uppsatta och kanske är det här problemet ligger. Man underskattade sitt inhemska motstånd. För även om europaspelet flytit på så har man i ligan bara tagit åtta poäng på åtta matcher.

Man har även förlorat sitt första derby mot Saint Etienne på över femton år som ligger retsamma nio poäng före storebror Lyon. Än lyser inte den allra största varningslampan för det franska storlaget för att upp till toppen är det endast tio poäng och när (det är omöjligt att det skulle vara om här) laget får ordning på sitt spel så kommer man antagligen att spela bländande fotboll och vinna ligan. Värre blir då att man blivit tvungna att ödsla energi på hemmaplan då man vill gå riktigt långt ute i Europa.

Roma
Totti, Totti, Totti, vad pysslar ni med egentligen? Efter att förra året endast kommit en poäng bakom ligavinnarna Inter efter en vårsäsong av sällan skådat slag så ligger man redan åtta poäng bakom serieledande Lazio. Det lär svida i ögonen på varje romanista och lär fortsätta göra för nu är tabellen cementerad under minst två veckor under det internationella uppehållet.
De stora ikonerna Daniele de Rossi och Fransesco Totti håller inte samma höga klass som för några år sedan och generationsskiftet går långsamt. Medan lag som Palermo, Genoa, Napoli och Juventus alla arbetat aktivt för att driva igenom sina nya projekt står det ganska stilla i huvudstaden. Den spända ägarsituationen hjälper inte heller eftersom klubben inte kan sätta igång sitt mycket behövda generationsskifte. Serie A står inte längre lika stilla som för bara något år sedan och det är något som Roma måste inse snart. Annars blir det nog ett par svåra år i den mycket stolta huvudstaden.

Framtidens 10'r

FourFourTwo.com har i dagarna bett de flesta av sina skribenter att skriva om deras favorit 10:a genom historien. Långa målande artiklar om Cantona, Veron, Rui Costa och Riquelme. Skribenterna verkar ha en kärlek till just den positionen bakom anfallaren alternativt den offensivt lagda spelfördelaren. Finns det någon framtid för positionen?

Motiven bakom varför dessa artiklar skulle skrivas just nu vet jag inte däremot känner jag liksom dem en stark dragning till just denna position. Allt hade varit guld och gröna skogar om bara dessa spelare inte bara var legender utan även spelade men samtliga har gått i pension. Ett generationsskifte senare visar det sig att färre spelare av samma höga kaliber spelar på samma position som tidigare, FFT.com tror att det beror på att tempot gjort att de flesta istället blivit anfallare eller defensiva mittfältare. Att kombinera passningsskicklighet med hastighet är kanske svårare nu än då. Ett par stora spelare finns det fortfarande, Gerrard, Lampard, och Kaká men dessa namn bleknar i jämförelse med Zinedine Zidane, Eric Cantona och Roberto Baggio.

Jag hoppas att FIFA lärt sig av sina misstag och avbryter forskningen för att få fram världens snabbaste och mest okontrollerbara boll som den ökände jabulani är resultatet av. Förhoppningsvis kan då den mytomspunna positionen återfå sin rättmätiga plats på fotbollsplanen. Men frågan är då vilka som kommer att bli framtidens 10r? Med lite eftersökning så har jag hittat följande kandidaterer som kan vara värda att följa lite extra eftersom de kan bära en match på egna axlar.

Javier Pastore
Klicka på namnet för video
Efter en lyckad säsong i Huracan i argentinska högsta divisionen fick Europa upp ögonen för den drivande mittfältaren som kallas för Argentinas Kaká. En flytt till Palermo följde förra sommaren och tillsammans med Cavani och Miccoli såg han till att Palermo så när fick känna på Champions League spel. Med 34 spelade matcher så spelade han även till sig en plats i Argentinas VM-trupp i Sydafrika där han fick göra två korta inhopp. Framtiden ser ljus ut för den offensiva mittfältaren som älskar att tunnla motståndarna.


Jonjo Shelvey

Englands generaler Frank Lampard och Steven Gerrard börjar bli gamla. England är oroat. Bakom de två herrarna ser framtiden för tillfället ganska blek ut. James Milner kan visserligen spela på mitten med kämpaglöd men hans talang har ifrågasatts. Barry är för långsam och Carrick har stagnerat i utvecklingen. Lösningen kan komma att bli Jonjo Shelvey som dock blott är 18 år och oprövad. Att han har talang visade han tydligt i Charlton och hans driv att föra bollen och sen kunna leverera bra passningar har han redan visat. Som 18-åring har han dock några år kvar innan utblomning men förhoppningsvis kommer han utvecklas i Liverpool med Gerrard som förebild.


Douglas Costa

Brasilien vill inte va sämre och sedan några år tillbaka har man börjat höra talas om Douglas Costa. För två år sedan var han aktuell för Manchester United men hans dåvarande klubb Gremio satte en prislapp på runt 23m € som Glazers och SAF inte kände var särskilt realistisk. Intresserade var de dock för talangen som jämförts med Ronaldinho. Efter att de engelska klubbarna avsagt sitt intresse försvann Douglas Costa från rampljuset. Men han blev inte sämre för det, han gick för 8m € till Shakhtar Donetsk under januari fönstret i år och på bara tjugo matcher har han redan hittat nätet åtta gånger.


Yoann Gourcuff

Egentligen är Yoann Gourcuff för etablerad för att behöva en presentation men efter att fortfarande inte fått sitt erkännande som jag anser att han är värd. I senaste avsnittet av EuroTalk på Svenskafans så anser de att flytten till Lyon är för liten och att han kanske inte är så bra som hans rykte säger eftersom inte Arsene Wenger värvat honom till Arsenal. Att han tog en klubb som Bourdeaux till Champions League kvartsfinal verkar inte ha gjort för stora avtryck. En herre som trivs på det offensiva mittfältet och tar de intelligenta besluten före de spektakulära. Kommer bli en nyckelspelare för Frankrikes landslag om han lyckas sluta bli mobbad av lagkamraterna.


Sebastian Giovinco

Listan över talanger hade inte varit komplett utan Sebastian Giovinco. Italiens undanskymda supertalang som för tillfället är utlånad till Parma från Juventus. Han lär äntligen få sitt genombrott då han kommer få en fri roll precis bakom anfallarna som han så gärna vill ha. Trots sina 23 år räknas han fortfarande som talang eftersom han kommer från Italien och är därav med på listan. Söker ni någon anledning förutom Zlatan att titta på Serie A så följ Parma. Det kommer bli magiskt.