Liverpool bygger nytt på amerikanskt vis

(Skriver för webbsporten.se 2010-11-12)

John W Henry är en affärsman, en investerare. Beslutet att ta över Liverpool är inte taget av romantiska skäl för att lyfta upp en slagen hjälte till forna höjder. Men att komma tillbaka med Liverpool vill han antagligen, då det är där de riktiga pengarna går att tjäna. Fotbollskartan har dock ritats om och Henry har insett att han inte kommer konkurrera med inflationspamparna Barcelona, Real Madrid och Manchester City. Åtminstone inte när det kommer till transfersummor.

Marknadsstrategin för de nya ägarna har nu börjat klarna. Liverpool kommer inte att köpa sig upp till nya topphöjder så fort som möjligt utan genom smarta investeringar siktar man på att vara tillbaka i fotbollens finrum 2015. Att kunna sålla ut guldkornen bland alla miljontals fotbollsspelare är svårt. På alla nivåer slår transfers fel av olika anledningar och pengar går förlorade. Det behöver nödvändigtvis inte bero på dålig scouting men Henry har åtminstone tänkt att det är där potentialen till bättre investeringar finns. På amerikanskt vis är det tänkt att genom statistik kunna säkerställa spelarnas möjligheter till att lyckas. Istället för att gå på scouters magkänsla skall spelare reduceras till siffror och därefter ska klubben fatta korrekta beslut.

Det kan låta omöjligt, fotboll är en så pass dynamisk sport där oändligt många variabler skulle spela roll men Henry med sitt förflutna i amerikanska sporter tror sig vara något på spåren. Det hela började i USA där den baseballtokige Bill James trodde sig kunna förbättra resultat och värvningar genom en massa statistik. Först blev han tagen för en galning men efter att laget Oakland A’s med Billy Beane som GM börjat använda utav sig James system så började laget skörda framgångar. Numer är arbetssättet praxis i baseball och Brad Pitt spelar för tillfället in filmen Money Ball som handlar om hur James och Beane började arbeta tillsammans.

John W Henry anställde 2002 Beane som konsult i sitt baseballlag Boston Red Sox och World Series vanns därefter två gånger 2004 samt 2007 efter ungefär 85 år utan titlar. Problemen som de kommer ställas inför är som sagt de oändliga antal variabler som finns i fotbollen jämfört med baseball, men genom idogt arbete tror de sig kunna hitta vilka som är fotbollens gyllene variabler och därefter värva smart.

Men Liverpool supportrar behöver inte vara helt vettskrämda över den nya transferpolicyn. Till sitt stall har Pool även Damien Comolli rekryterats. Det är han som sägs vara hjärnan bakom de flesta av värvningarna som spelade ut Inter för någon vecka sedan. Bale, Modric, Gomes och Kevin-Prince Boateng var några utav hans nyförvärv. Framtiden ser i alla fall mer optimistisk ut men trots dessa positiva nyheter har Gerrard sagt att framtiden är viktig men att han även vill se stora värvningar snarast eftersom han bara har enligt honom själv, fyra-fem år kvar på toppen.

Pippo's björntjänst

Igår kväll var Milan minuter från att slå Real Madrid på hemmaplan. Det var minuter ifrån att Pippo skulle bli kung för en dag och minuter ifrån att Allegri skulle få lite lugn och ro.

Nu blev ju så inte fallet och det är svårt efter match inte köpa en medialt besviken Mourinho. För egentligen är han nog ganska nöjd med resultatet men inte för att det var rättvist, Madrid borde ha haft en tremålsledning i paus. Men utan för att maskinen Madrid hade precis börjat tugga igång på allvar, under någon månad nu har de spelat klanderfritt och börjat se ut som den riktiga Champions League utmanaren. Jag tror därför att Mourinho nog är ganska nöjd att få ta ner de unga egona i laguppställningen på jorden igen. En lagom förlust som ger honom chansen att uppfostra de unga superstjärnorna i Madrid. Att lära dem att domaren antagligen kommer att döma fel fler gånger, att en tvåmålsledning alltid är att föredra och att Milan alltid kommer att kunna sprattla till, om än att det igår kändes som en dödssprattling.

För Milans poäng var på inget sätt något de förtjänade. En imponerande icke organiserad insats där målchanserna dök upp av antingen domarens eller motståndarnas misstag. En Ronaldinho som spelade utan särskild övertygelse, en Pato vars ryck inte längre kändes helhjärtade och en Gattuso som bara sprang dit första reptilhjärneinstinkt sa åt honom.

Men jag är ändå glad för resultatet, det ger ett mindre förudmjukande fall för Milan. Som fram tills nu så har de spelat på energi som framkommit från den hype som omgärdat klubben sen Robinho och Zlatan anslöt. I en intervju igår var det tydligt att Kevin-Prince Boateng hade känt sig som det sämre laget genom hela matchen och lyckades inte dölja det för omvärlden. För medan andra klubbar tappar poäng medan de letar efter sina roller och spelsystem så känns det inte som att Milan är på väg någonstans. Allegri ställer ut elva man på plan och hoppas att spelarna löser uppgiften som väntar. Säsongens bästa match är fortfarande premiären mot Lecce.

Tränarfrågan har också börjat komma upp till diskussion. Vilket den kanske bör av den anledningen att Allegri kanske inte kan tillföra den energi som spelarna uppenbart saknar. Samtidigt skulle en demontränares potentiella framgång bara vara konstgjord andning likt den Pippo gav Milan igår och som Milan vant sig vid. Någonstans måste man ta tag i de verkliga problemen att mittfältarna inte håller för att spela fyra-tre-tre, att backarna inte heller håller för den anstormning som tre lata anfallare resulterar i och anfallarna måste bli mer effektiva om de ska kunna rättfärdiga sitt uteblivna press-spel.

Milan måste handla i vinterfönstret och man får hoppas att det Galliani kanske kommer med inte blir ny kosmetika för att sminka över ett föråldrat lagbygge utan en ny pelare likt Hernanes så att Milan kan börja stå stadigt.