Italienska ligan, har sedan ett par åt tillbaka hamnat lite på efterkälken som toppliga i Europa. Ett väldigt omdebatterat ämne där majoriteten väljer att hålla med medan Serie As supportrar kämpar med passion och poesi för att bevisa dess charm. Längst fram som symbol för att ligan är dekis på står AC Milan, Zlatans nya klubb. Med en för gammal trupp, för lite pengar och med Berlusconi som har kapital men otillräckligt politiskt kapital för att finansiera en fotbollsklubb under finanskrisen. Läget har sett ljusare ut för klubben men någonstans har nu hoppet åtminstone tänts.
AC Milan är en anrik klubb med stor stolthet och tydliga värderingar. Man tar hand om de sina på ett säreget sätt och ens facit i de europeiska cuperna talar om en majestätisk klubb. Pampigt och ståtligt alltså i all dess ära men det är även dessa riktmärken som gjort att klubben stagnerat sportsligt. Den sportsliga stagnationen beror i sin tur på att några kontrakt skrevs under snarast euforiska omständigheter efter Champions League vinsten 2007.
Vi backar tillbaka till inledningen på 2000-talet då klubben inlett trevande innan Carlo Ancelotti tog över rodret i november 2001. Den tidigare tränaren Fatih Terim, som många kanske minns som Turkiet förbundskapten under Em 2008, hade värvat Pippo Inzaghi samt Andrea Pirlo men inte lyckats få ordning på laget och lämnade därmed över till Ancelotti. Ancelotti fortsatte lagbygget som bar frukt med en CL-titel 2003 och en ligatitel 2004. Kanske hade Ancelotti börjat hitta ramarna för ett lag som kunde bli lika dominant som Milan var under tidigt 90-tal. Supportrarna hoppades och även om man förlorade den minst sagt minnesvärda CL-finalen mot Liverpool så hade man tagit sig till final. Sämre gick det i ligan och Calciopoli hade berört även Milan genom poängavdrag. Klubben stod inte lika stadigt som tidigare och stoltheten hade fått ta sig en törn.
Trots allt detta så lyckades klubben med en stor bedrift när man vann CL igen år 2007. Fotbollsjournalister runt om i världen undrade hur det hade kunnat bli en repris av föregående års final när inget av lagen egentligen höll finalklass. Hjältarna i Milan skulle i alla fall belönas. Långa kontrakt skrevs med de trotjänare som hade haft med finalen att göra. Till exempel Jankulovski, Seedorf och Kaladze var inga ungtuppar 2007 men fick ändå långa och dyra kontrakt. För dyra och för långa, skulle det visa sig.
För när finanskrisens höst blåste in över San Siro så blåste den extra snålt över Italien. Tillsammans med Grekland, Portugal och Spanien stod man tagen på sängen och med dåliga skyddsnät för landets ekonomi. Arbetslöshet och recession är hittills resultaten av finanskrisen och länderna har inte börjat hämta sig ännu. Silvio Berlusconi, Milans ägare, tillika Italiens premiärminister insåg själv eller med hjälp av hans PR-folk att hans älskade fotbollsklubb inte längre kunde finansieras ur hans bakficka. Det skulle sticka för mycket i ögonen på det italienska folket och han skulle tappa stort inom politiken.
Transfersommarn 2009 blev detta som tydligast. Trots stora supporter protester utanför Milanello, så kunde inte AC Milan värva spelare. Ett försök till att värva den talangfulle ytterbacken Aly Cissokho gick i stöpet när Milan ansåg att hans tänder inte var tillräckliga för Serie A. Lyon såg tillfället och köpte honom istället. Han hade senare under året inga större problem att sköta sin vänsterkant både offensivt och defensivt mot självaste Real Madrid. Goda råd var dyra och det handlade nu bara om att köpa tid hos supportrarna innan de långa, lyxiga kontrakten från CL-finalen 2007 skulle löpa ut. Detta har under sommaren 2010 lösts genom att man knutit till sig Kevin-Prince Boateng samt Zlatan Ibrahimovic, med betalningsskyldighet först under 2011. För även om det inte finns några pengar inom klubben idag kommer de allt för trögflytande kontrakten till slut att rinna ut och ett mer flexibelt AC Milan kommer att skönjas. Sen krävs det självklart stora prestationer även på fotbollsplan, men att räkna ut dem för en längre framtid skulle åtminstone inte jag våga göra.
Intressant, visste inte detta angående de långa kontrakten. Däremot är jag väldigt säker på att Fatih Terim var turkisk förbundskapten under EM 2008 och inte under Tysklands VM. Tror inte ens turkarna var med i det Vm:et men jag kan ha fel.
SvaraRadera