Det är sällan man får se några spelare som man verkligt vill följa för resten av deras karriärer, Ronaldinho och Zlatan är av den typen. Giovinco även så. För trots att de serbiska spelare med bland annat den välbyggde Gojko Kacar, hade publiken i ryggen var det ändå Sebastian Giovinco som briljerade. Framspelning, instick och skott. Giovinco gjorde allt och dessutom med den finess som inte går att träna sig till. Att han blott är 164 cm lång och väger under 60 kilo ökar dessutom bara på hans charm.
Så efter u-20 EM var jag bergsäker på att Juventus skulle bli förra årets klubb i Italien. Filipe Melo och Diego hade köpts in och om de dessutom lyckades hitta en roll för Giovinco var jag säker på att Scudetton skulle hamna i Turin. En säsong senare och fem hundra kronor fattigare insåg jag att det inte blev som jag trott. Diego hade haft en floppsäsong men ändå så hade inte Sebastian fått den chans han väntat på. Frustrationen pörjade pysa ut i form av agentutlåtanden om att han inte kunde vänta ett år till. Trots allt så 23 år fyllda är man inte längre en talang, speltid är nödvändigt.
Utlåningen blev oundviklig och till en väldigt sympatisk klubb som Parma. Personligen tycker jag knappt att Juventus har rätt endast låna ut Giovinco efter sättet som de behandlat honom på. Men trots allt har han växt upp inom Juventus och även hans bror spelar i klubben så hans lojalitet är det åtminstone inget fel på.
Länge funderat på att skriva om Sebastian Giovinco men inte riktigt kommit mig för. Men när jag kollade påhöjpunkter från matchen Parma-Brescia så infriades precis de förhoppningar jag haft. En lätt chip till Bojinovs mål i stil med den Ronaldinho gjorde till Boriello samt en frispark som till slut resulterade i 2-0 målet. Imponerande av Giovinco och förhoppningsvis får han ta igen den missade utvecklingen från bänktiden i Juventus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar