Detta derby, som traditionellt kallats för the friendly derby har särskilda omständigheter, som de flesta känner till. Jag tycker även att det är ett av derbyna i de stora ligorna som behåller sin intensitet, år efter år, vilket röda kort-historiken kan vittna om. Vill man läsa på lite extra om de historiska förutsättningarna kan man läsa lite om Heyselkatastrofen och vilka spelare (särskilt i Liverpool) som egentligen är supportrar av motståndarnas klubb. Men detta känns nästan perifert i år då årets omständigheter i sig räcker för att skapa en hetsig atmosfär.
Söndagens hemmalag, Everton FC, är förutom att vara Englands fjärde största klubb historiskt sätt, lite ökända för att starta säsongerna lite sömnigt på senare år. Därför kom det då inte som en chock när laget inledde denna säsong i samma stil. Att de däremot skulle inleda så här dåligt trodde inte många. Acceptans rådde dock kring klubben eftersom man ställts mot Aston Villa borta i omgång tre och Manchester United hemma i matchen efter. Bägaren rann dock över efter förlust hemma mot nykomlingen Newcastle och de goda råden började dock bli dyra.
En utpräglad anfallare saknas fortfarande i klubben och den svaga inledningen kan till stor del tillskrivas detta. Jermaine Beckford har inte riktigt hållt den klass man hoppats och när Saha samt Yakubu blandar och ger så är jag ganska förvånad över att man inte letade mer i somras över en riktig klasstriker. Everton har ju trots allt ett suveränt mittfält, en bra backlinje och en pålitlig målvakt. Spelartruppsmässigt skulle jag nog ranka dem strax efter Tottenham och City.
De få poängen som laget tagit tycker jag inte är representativt för Evertons spel under inledningen som faktiskt sett bitvis, riktigt bra ut. Tror nog att om Heitinga bara får bli av med sitt Fifa-virus så kan Fellaini komma högre upp i banan och då skulle laget genast bli mer målfarligt. Kommer nog att spela med självförtroende på söndag och slipper den värsta bottenångesten efter att ha vunnit borta mot hemmastarka Birmingham i senaste omgången vilket inget lag lyckats med på deras 18 senaste hemmamatcher. Annat blir det för Liverpool.
Storebror Liverpool däremot, vars situation jag skrev ganska långt om i den tidigare artikeln ”Europas krislag”, kommer att entra Goodison Parks gräs med massor av ångest. Spelet har ju varit krampaktigt och fantasilöst i nästan samtliga matcher den här säsongen, Europa League inräknat, med undantag för ett par minuter borta mot Manchester United.
Vart de skall hitta ett mittfält som kan stå emot Evertons troliga fem man har jag svårt att se. Antagligen får väl Gerrard gå ner till den positionen som Poulsen inte är i närheten av att klara av och därmed försvinner genast den offensiva kraften eftersom Joe Cole inte kan leverera ett pass som Pools lagkapten. När de dessutom får möta ett lag som spelar på hemmaplan med snabba och skickliga ytterbackar så ser det ganska mörkt ut för Liverpool. Baines är vital för Evertons vänsterkant då han kan ge hete Pienaar den yta han förtjänar samtidigt som Coleman verkar ha tagit över högerbacksplatsen senaste matcherna. Det som talar emot att han startar kan nog vara hans ålder men efter att ha spelat upp Blackpool förra säsongen i en direkt avgörande play-off final så har han åtminstone lite erfarenhet av stormatcher.
Hur matchen kommer att se ut kommer inte spela någon större roll för min del eftersom med dessa förutsättningar betyder det att oavsett matchbild kommer det hela bli känslofyllt och det är då engelsk fotboll blir som bäst. Förhoppningsvis slipper vi se att matchen urartar men som vanligt i the friendly derby brukar det åtminstone bli minst ett rött kort.
Valencia - Barcelona i all ära, men måste ni välja en så ska inte valet va svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar