3 dagar med Rooneygate

Spekulationerna om Rooneygate avlöser numer varandra och den ena mer felaktig än den andra. Senast idag skrev DN:s Anders Lundkvist att Rooney i dagsläget tjänar tre miljoner i veckan vilket tydligen var för lite för Wayne. Detta är såklart en fullkomligt bisarr siffra och visar bara på hur fort och fel det går på internet när alla skall få ut texter så fort som möjligt. På Webbsporten tar vi oss tid och därför tänker jag dela med mig av mina tankar efter att ha läst allt jag kommit över under tre dagar.

Det hela började egentligen i helgen då alla Englands tidningar gick ut och sa att Rooney inte längre ville spela kvar i Manchester United. Någon anledning specificerades inte utan olika teorier dök upp. Rooney tjänar för lite, Ferguson har börjat behandla honom illa, United kan inte längre utmana på samtliga fronter, engelska tabloider är outhärdliga och sist men inte minst Colleens vara eller icke vara i England. Samtliga teorier med en del fotfäste i verkligheten.

Till att börja med så tjänar Rooney för lite, hur vulgärt det än kan låta med en veckolön kring 90’000 pund. Men allting är som vi vet relativt och Rooney som förra året fick utmärkelsen för Premier Leagues bästa spelare tjänar avsevärt mindre än säkerligen tio spelare i Premier League. Sedan länge har John Terry och Frank Lampard dragit in 150’000 i veckan och kontrasterna blev än tydligare när Shejk Mansour bestämde sig för att göra entré i fotbollsengland. Nu senast skrev den ivorianske mittfältsgeneralen Yaya Touré på ett guldkantat kontrakt om ungefär 250’000 pund.

På presskonferensen som Sir Alex Ferguson höll dagen innan mötet mot Bursaspor försökte han dock lägga lönefrågan åt sidan genom att berätta att United har erbjudit Rooney ett kontrakt som tar honom till toppen i löneligan. United har annars varit emot för höga löner men ansåg väl här att man varit tvungna att göra ett undantag. Lönekostnaden verkar alltså inte varit det huvudsakliga problemet.

Manchester United begick dock ett stort strategiskt fel när man inte inledde förhandlingarna med Wayne tidigare. Släpper man som världens största klubb sin största stjärna (Christiano Ronaldo) så borde man väl ha varit mer angelägna om att säkra upp klubbens viktigaste spelare på ett långtidskontrakt. Särskilt när hans betydelse ökat markant i och med försäljningen av Ronaldo samt släppet av Tevez.

För att röra till historien än mer så är Rooneys agent en person som får Mino Raiola att likna en korgosse. Spelet bakom kulisserna skrev fotbollskanalens förra englandsbloggare Marcus Christenson om i offside redan 2005. Paul Stretford, agenten, har dessutom gjort sig av med alla klienter utom Rooney för att kunna ge honom fullt fokus. En agent vars framtida inkomstkällor inte längre verkar tryggade då UEFA:s fair play regler är på väg in och antagligen kommer att sätta stopp för de extrema transfersummor som de senaste året ökat lavinartat. Och till råga på allt så har Stretford redan inkasserat den bonus på sex och en halv miljon som var inskriven i Rooneys kontrakt vid trogen tjänst i minst fem år. Alltså behöver Paul Stretford en ny transfer eller åtminstone ett extremt förhandlingsläge med United för att kunna trygga sin framtid. Han har ju trots allt bara en karriär som dammsugarförsäljare att falla tillbaka på.



Allting verkar uträknat i minsta detalj.

Men Wayne själv då? Han verkar ju som en marionett i detta höga spel. Igår släppte han ett uttalande om att det är Manchester Uniteds brist på dragningskraft och ekonomiska muskler som gör att han söker sig därifrån. Om det är han själv som funderat ut det här eller inte är omöjligt att veta men belägg finns åtminstone för uttalandet. Att Carlitos Tevez släpptes från United kan verkat snålt med tanke på hur han presterat i City. Men trots att han visserligen presterade i United också så var han antagligen inte i det läget värd de 45m pund som är den senaste siffran som City sägs ha betalat.

Försäljningen av CR7 drog som sagt in en miljard svenska kronor till klubben och efter det förväntades det nog förstärkningar. Förutom den positivt överraskande och numer långtidsskadade Antonio Valencia så var det inga storvärvningar som anlände till Old Trafford. Ligatiteln missades dock bara med en poäng och med lite högre koncentration i mötet mot Bayern München hade man vunnit och därtill antagligen slagit Lyon i semi och ställts mot Inter i finalen. Så brist på möjligheter till pokaler såg förra säsongen väldigt avlägsen ut.

Ryktena säger som sagt att Rooney velat vara på väg från United redan i början av sommaren. Att det då räddas upp av en teori om att de sportsliga möjligheterna inte längre finns där nu när det går tungt för United känns som en efterhandskonstruktion. Att det sen kanske finns sanning i att United inte längre kan utmana om de bästa spelare kunde som sagt inte Rooney veta då.

Men hur allvarligt är egentligen läget sportsligt för Manchester United då? Ja, de mer naiva förståsigpåarna kommer då med argumentet om att Rooney bara är den senaste av stjärnor som packat sin väska av olika anledningar och att Manchester alltid klarar sig lika bra utan dem. Naivt säger jag för att vid tidigare fall har det alltid funnits spelare som kunnat ta över efter de som sålts. Spelare som är redo att axla det enorma ansvar det innebär att spela för kanske världens största klubb. Att Javier Hernandez, eller den lilla ärtan som svenska kommentatorer hakat upp sig på, skulle vara redo att frälsa den kräsna publiken efter att par snygga kontringsmål i ett kontringsvänligt fotbolls-vm tror åtminstone inte jag. Inte heller har Berbatov lyckats behålla sin inledande form då det pratades om att han äntligen börjat betala av sig för United och att Sir Alexs tålamod varit befogat.

Men trots allt detta så tror jag inte att avgrunden öppnat sig helt för Manchester United, och detta tro det eller ej på grund utav ägarna. Som alla säkert känner till så äger familjen Glazer United majoriteten av aktierna i klubben sedan 2005 och dessa har köpts med lånade pengar. Pengar som varit lånade med massiv ränta. Sedan köpet av klubben har Manchester United betalat runt fem miljarder i bara räntekostnader.

För att inte ägandeskapet skall bli helt ohållbart så krävs det att Manchester United fortfarande presterar på topp och kommer långt i Champions League. Detta gör att familjen Glazers kommer att bli tvungna att investera mycket pengar i en trupp som är till hälften är på väg mot pension för att kunna upprätthålla de sportsliga förväntningarna. Känner de sig inte manade till detta kan det förhoppningsvis öppna upp för en försäljning av klubben då ägarna inser att de kramat ur de pund som gått ur klubben och då låter de nya ägarna ta hand om det dyra saneringsarbetet. Så ett stålbad blir nog oundvikligt men att säga att framtiden inte är Uniteds, på grund av Rooney, det är för tidigt.

Så vart går Rooney? Det lutar åt City, men det är för mig obegripligt. För om man gillar nordvästra England som familjen Rooney gör, så verkar det hata folket, för vem annars vill bli hatad i både Liverpool och Manchester och samtidigt bo där?

Real och Chelsea smyger annars i bakvattnet av logiska själv men personligen tycker jag Bayern München vore ett mer okej slut på en ovärdig historia.